Jag gick faktiskt ut i ateljén i går kväll, skulle montera ett foto på en kartong. Då överfölls jag av skaparlust igen! Ingenting hände dock, jag menar att det blev inte gjort mera än just monteringen av fotot, men redan det att jag fick dendär fiilisen... jag har ju många påbörjade bilder, nu tänker jag på alla de stora akvarellsakerna - de borde någongång få ett värdigt avslut. Antingen i form av skrotning eller så ett färdigställande. Det sistnämnda är ju mest önskvärt, för ideérna är ju bra.
Denhär skaparlusten beror ju på att ljuset håller på att återvända, och så är det ju ett faktum att det har varit svinkallt nu i nästan en månad. Det i sin tur innebär att ateljén känns otrevligt kylslagen, trots värme från diverse element. Nu borde jag bara skapa lite utrymme för de stora akvarellerna, de är ju sådana att jag har monterat dem på träskivor och pappskivor, och de målas liggande på ett litet bord, så att jag kan vrida och vända dem enligt behov. Det betyder lite städning och omplacering. Det ska väl gå att ordna!
0 Kommentarer
Läste idag i bladet om en kille som gör en sorts collage med tyg, som han se'n gör träsnittstryck på. Han syr alltså fast tygbitar i olika former på ett stort tygsjok. På bilden i blaskan satt han framför ett av sina verk, Ozzy sittandes på vessan, färggrannt som bara den.
Öh öh, jag menar, så fort en karlslok tar över en typisk kvinnlig metod så är det sååå bra och fint. Nu är den tiden kommen, när jag går in och tittar på "gamla" bilder. Gossip målade jag förra våren, så den är inte äldre än så. Jag ville hitta tillbaka till det oplanerade oljemåleriet. Längre än så här kom jag inte. Men jag tycker om den. Färger direkt ur tuben, stora penslar. Men såklart började jag sedan påta och planera. Aber was soll's... det var värt ett försök. Här är ett annat j-vla försök. Som synes desperat. Kameran med en blixt som jag inte kan avstyra, ger onödiga glansdagrar. Denhär bilden gjorde jag ett mönster av. Det gjorde inte saken bättre. Men det var också värt ett försök.
En lite fixad bild, som jag fotade i somras. En liten stuga mitt i skogen, övergiven. Ett köksbord med plastblomma.
Jag läste i blaskan häromdagen om bloggare, som faktiskt livnär sej på bloggandet! En underlig tanke. Men om man har 200.000 besökare per månad, och har Google Ads, så kanske det går. Om man dessutom bloggar om barn, mode och inredning så är det uppenbart ett mycket populärt koncept. Då ställer jag hellre min cykel oppåner. På tal om cykel, så var jag på ett belastnings-EKG häromsistens. Jag har känt av hjärtat en tid, andfåddhet och hjärtklappning, extraslag och sådant. Först gjordes ett vanligt EKG, som inte visade något anmärkningsvärt, förstås. Sedan var det dags för cykeln. Jag trampade på i stigande uppförsbacke i 10 minuter. Pulsen kom bara upp i 127 slag, benen skulle ha orkat i 10 minuter till, men resten av mej sa stopp. Också dethär testet visade inga större avvikelser, lite extraslag.
Igår träffade jag en f.d. arbetarkompis, som berättade att han äter hjärtmedicin sedan en tid tillbaka. Han har länge vetat att det är hjärtat som krånglar, men har av den lokala hälsovårdscentralen behandlats för magsyra. När han så äntligen fick remiss till grannstadens läkare, konstaterades genast att det var hjärtat som orsakade hans problem. Han hade också gjort belastnings.EKG, liksom jag, och det hade inte visat någonting som tydde på hjärtfel. Vid samma HVC som jag. Så vad ska man tro. Om man är fysiskt stark, som jag och min jobbarkompis, så är tydligen cykeltestet inget att lita på. Jag har nu tagit vinterpaus från ateljén. Och det är så skönt! Arbetet med det senaste porträttet, mycket intensivt veckorna före jul, gjorde mej alldeles tom på ideér. Så nu får det konstnärliga vara för några veckor åtminstone. Jag har dessutom beslutat att inte delta i årets Konstrunda. Ännu en lättnadens suck.
Det har tydligen gjorts endel ändringar i konceptet med Konstrundan. Nu är två kuratorer involverade, den ena för bildkonsten och den andra för konsthantverket. Deltagaravgiften har slopats, den var visserligen inte så hög, 40 euro, men tydligen har man haft visst besvär med att få in den från alla deltagarna. Vad vet jag. Jag är nog medveten om att när jag nu inte deltar i år, så kanske jag aldrig mer kommer att delta. Vi får se. Jag vet nu inte om förlusten skulle vara så stor. Jag fortsätter ju ändå att måla och göra allt det andra roliga som jag hållit på med hittills. Kanske någon utställning då och då. Just nu fascineras jag av vintern och de frostiga fenomen som den ger upphov till. Jag rände runt med kameran idag, vädret är mulet och lite disigt, några minusgrader. Rimfrostväder alltså. Några meter bakom huset finns en stor stenbumling, ett flyttblock från istiden. Varje vinter överraskar den mej med fin abstrakt konst.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2021
Categories
Alla
|