|
Ett liten stuga, på väg att försvinna i växtligheten, på väg in i glömskan. Jag visste om att den fanns där, alldeles nära vägen men omöjlig att upptäcka. Jag gick in bland täta buskage och träd. På marken växte akleja och lupiner, under träden såg jag början till ett tätt bestånd av liljekonvalj. Denhär stugan är ännu fullt möblerad, jag kikade in genom fönstren och såg en soffa och en TV, naturligtvis mycket skräp. I det pyttelilla köket skåp, diskbänk av det gammalmodiga slaget utan vattenkranar, bord och stol och på bordet fortfarande kärl. Stugan har inte vandaliserats, ännu, den ligger så väl gömd. Alla fönster ännu hela, endast vindsluckan av trä stod vidöppen. Jag hoppas att det lilla huset får åldras och försvinna utan att klåfingriga människor skyndar på förloppet. 
2 Kommentarer
Jag var igår på konstnärsträff till Akkatalo, det underbara stället vid riksåttan i Bennäs. Ett besök där lönar sej alltid, man blir överraskad och förtjust. Jag har haft utställning där ett par gånger, det är helt enkelt fantastiskt. Förvånande faktiskt att flera av konstnärskollegerna inte hade besökt stället tidigare! Jag fick i alla fall ny inspiration av besöket igår. Maja Granstubb informerade oss om allt möjligt nyttigt i samband med Konstrundan, vi fick fina affischer och kort att dela ut, lite tips om marknadsföring och annat användbart. Det var roligt att diskutera med andra konstnärer, jag kunde konstatera att vi har likartade problem att brottas med. Ta nu en utställning t.ex. Väldigt mycket arbete och förberedelser. Resor och omkostnader, utställningslokalens hyra, inramningsarbeten, affischer och kort ska tryckas, inbjudningskort skickas med post, vernissagekvällens servering ska ordnas osv osv... Färdigställandet av verken för utställningen inte att förglömma. Sedan ska det vara pressvisning, journalister som inte har den blekaste aning , ofta sommarvikarier, se'n är det någon liten juttu i bladet, har du tur är det en bild med där du står framför en tavla och försöker se konstnärlig ut. Efter utställningen står du sedan där med, i bästa fall, dina kostnader åtminstone till någon del täckta av inkomsterna från försäljning. Förstås tar galleristen sin beskärda del, kanske 30 %. Men väldigt ofta säljer du inte alls. Besökarna har alla varit entusiastiska, i din gästbok som du vanligtvis har liggande framme har det skrivits högstämda och uppmuntrande kommentarer. Så varför ställer du ut? Jo det är roligt att visa det du åstadkommit, och hoppas kan man ju alltid, kanske det äntligen kommer någon som gillar det du gjort, och som också vill äga ett verk av din hand. Konstrundan har för mej blivit att alternativ till den traditionella utställningen. Jag får träffa många olika människor, och de som åker runt till de olika ateljéerna är verkligen intresserade av konst. Och förra året sålde jag faktiskt! Hurra!
Nåja, jag satt en stund i ateljén, åtminstone. Det är redan en framgång. Jag funderade och tittade mej omkring. En massa skräp har jag samlat på mej. Jag kom fram till att en ordentlig städ-dag är av nöden påkallad. Eine Entrümpelung, som tyskarna säjer. Låter lustigt, inte sant.  Bilden ovan föreställer inte min ateljé, men något åt det hållet är det nog. Denhär bilden tog jag i ett ödehus för ett par veckor se'n.  Den här vackra interiören är från en lada, också den tagen under samma promenad . Cykel i mitten, gammal vävstol till höger. Där fanns också gamla brev i en spånkorg, jag motstod hjältemodigt frestelsen att lägga vantarna på dem. Någon måtta får det vara.
Klara blåsiga försommardagar, ibland grå och regniga dagar. Full rulle på jobbet, noll inspiration för konstnärligt arbete. Sådan är situationen just nu. Jag får suga på de karameller som jag sparat. Som denhär:  Jag gillar den skarpt. Tuschpenna på A4 kopieringspapper. Färgerna! Förresten nu ljög jag, det är inte bara tuschpenna, också akvarellfärger såklart. I morgon ska jag ta tag i målandet igen, jag lovar.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2021
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth