|
Det tycks ha blivit en "varannan-vecka-blogg" det här. Nå jag har ju i alla fall nå'nting att skriva om. Idag har jag stått i regnet och följt med lag-FM i fälttävlan vid Nykarleby Ridklubb. Fälttävlan kallas också ridsportens kungsgren, den har sin ursprung i det militära rytteriet och består av dressyr, banhoppning och terränghinderhoppning. Det testar ekipagets förmåga att samarbeta i de tre delgrenarna. En fälttävlanshäst ska vara modig, lydig och snabb. Modig därför att hindren i den avslutande terrängtävlingen är massiva och krävande, de hoppas både i uppförs- som i nedförsbacke, genom vatten och allt detta i full galopp. Snabb ska hästen vara, banan har en idealtid som inte borde överskridas. Nykarleby Ridklubb grundades 1989, jag var dess första ordförande. Klubben har gått från klarhet till klarhet, vår första tävling med terränghinder kallade vi "Nykarleby-cupen", den bestod av tre deltävlingar, dressyr, banhoppning och terränghinder, förebilden var ju förstås fälttävlan, men mycket mer anspråkslös. Vi hade egna regler, enkla "rishinder" med fantasifulla namn. Dagens terränghinderbana är byggd på det s.k. roskisberget, en f.d. avstjälpningsplats som staden restaurerade med EU-medel: det planterades ett stort antal träd och buskar av olika sorter. Där finns både bärbuskar och blommande buskar, tallar, pilträd och annat vackert. 
Det är mycket vackert däruppe, efter några år kommer det att bli ännu finare. 
Här syns några av hindren som hoppades idag. "Roskisberget" ligger strax intill ridskolan, och ridvägarna används dagligen av stallets ryttare. 
Ljuvligt doftande rosor! 
Här en bild på deltävling nummer två, banhoppningen. På grund av det stora antalet deltagare, 117 ekipage, så väntade följande tävlande inne på banan och inte utanför. Ekipaget till höger på väg mot nästa hinder medan det vänstra ekipaget ser till att inte vara i vägen. Det här förfaringssättet gör att man sparar lite tid. Hoppningen höll på till efter kl. 23 på kvällen. Före hoppningen hade alla ekipage utfört sina dressyrprov, som pågick från tidiga morgonen på två dressyrbanor samtidigt. Allt det här alltså under lördagen. 
Och idag var det alltså dags för den mest spektakulära delen av tävlingen. Vattenhindret är för en del hästar skrämmande, men de flesta klarade av det galant. Dethär ekipaget valde att trava genom vattnet... 
...men för det mesta var det full fart som gällde! 
Ännu ett stilprov. Och som sagt, det regnade mest hela tiden! 
Den här bilden får bli den sista för idag. Det var en fin tävling i uselt väder, men många åskådare höll ut i regnet för att se ridsportens kungsgren. Nykarleby Ridklubb är ett av få ridstall i Finland som ordnar fälttävlanstävlingar, och det är jag mycket stolt över, eftersom jag var med från den blygsamma början.
0 Kommentarer
Hoppsan, det blev en längre paus än jag planerat! Dagarna har varit så till brädden fyllda med allehanda göromål, förutom jobb så har trädgården fordrat sin tribut, våren kom med en riktig smäll så att säja, allting tycktes ske över en natt. Så gräset har klippts redan ett antal gånger, blommor såtts och planterats. En enda gång har jag haft tid att bege mej ut på cykeltur med kameran. Resultatet inte sådär fantastiskt. Jag hade velat vara ute lite till, men plikterna kallade. 
Denhär gamla fina dörren hittade jag på vägen mot Jeppo. I fastigheten har man byggt elementhus, före det fanns här en metallindustri där man tillverkade jordbruksredskap, tror jag, nu är det Nykarleby Spåntak som huserar här. Denhär dörren är en del av den äldsta byggnaden i komplexet, det har ju byggts till under årens lopp. Dörren används inte längre, det syns på den frodiga växtligheten. Och så var jag en sväng till Häst-Åkes hage en kväll här för ett par veckor se'n. Det var mycket varmt, myggorna hade börjat röra på sej, men jag hade hört att Åke håller kurs i brukskörning med häst. Det skulle bli plöjning, eller plogning som vi säjer här i trakten. Åke hade spänt sin lilla finnhäst framför redskapet, en Fiskarsplog 16 om jag minns rätt. Ett antal kursdeltagare var på plats, både manliga och kvinnliga. Det skulle visa sej att det inte är det lättaste att ploga med häst! Fårorna gick lite hipp som happ, men Åke tröstade och sade att "vi är alla amatörer här", det gällde att få lite hum om saken och inte se det som plöjningstävling. 
Det var en givande upplevelse. Den lilla hästen drog hurtigt och kursdeltagarna försökte så gott de kunde hålla plogen på rak kurs. Det var tur att Häst-Åke gick bredvid och höll i tömmarna, annars hade nog fårorna blivit ännu krokigare!
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2021
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth