Länge sedan sist...

Hur det nu kommer sej så har min blogg nästan självdött. Tyvärr. Som pensionär har man mindre tid än en person i yrkeslivet. Jag trodde inte på det påståendet när jag ännu jobbade som båtbyggare. Verkligheten har dock lärt mej den trista sanningen: det stämmer.
Dagarna är fyllda med allehanda göromål, uppgifter och undanflykter.
I ateljén står halvfärdiga målningar och väntar, i hjärnan svirrar fina ideér runt, allting klappat och klart för kreativt skapande! Härligt!
Men så slår lathunden sina tänder i mej och jag sitter åter en kväll i soffan och tänker: I morgon börjar jag måla!
Jag började också för ett par veckor sedan, mycket ambitiöst, skissade och planerade. Sökte fram stora proffs-staffliet som stått undanplockat i skrubben.
Så kom en köldvåg och det blev rätt så ogemytligt att vistas i ateljén. Alltså återtåg till soffan och kaminvärmen.
Och snart börjar ju odlingssäsongen, då har jag fullt upp igen med pynjandet i trädgårdslanden. Kära söta, var ska detta sluta.