|
Det är så härligt därute, alldeles klart och kallt, men i solen känns det riktigt skönt. Jag var på en tvåtimmars promenad igår, med kameran såklart. Jag traskade runt på ställen som är en sorts barndomsminnen, Kärleksstenen och den lilla skogen bakom. 
Kärleksstenen är en jättebumling, ett flyttblock från istiden. Namnet har den fått för att den förr var ett omtyckt utflyktsmål för ungdomar, den är ju lite utanför så där fick man vara ifred... Det finns initialer och sådant inristade men jag kunde inte hitta dem. 
Den är så vacker, tycker jag. I den lilla skogen bakom Kärleksstenen finns många spännande ställen att leka på. Den är genomkorsad av stigar, där finns konstiga gropar lite varstans. I en av de större groparna finns lämningar efter en koja. Den är igenrasad nu, men har en gång varit övertäckt och mycket svår att upptäcka. Tyvärr var snön så djup ännu, det gick inte att fotografera kojan. 
Den lilla vägen som går genom skogen är mycket gammal. Ursprungligen trafikerades den enbart av hästdragna fordon. Numera används den som promenadstig, ridklubbens ekipage syns där och vintertid är det snöskotrarnas favoritled. 
När man kommer ut ur skogen så ser man en övergiven pälsfarm. Få se om där kommer att finnas minkar eller rävar i burarna igen nu när pälsauktionerna ger så bra skinnpriser. 
Och så - suck suck - går man förbi skrotupplaget, som konstigt nog befinner sej mitt i ett så vackert område. Hit förs bl.a. gammalt burmaterial från pälsfarmerna. Det har ju kommit nya direktiv om burstorlek och -inredning, så farmarna har förnyat sina burar. 
Mera skrot. Bilderna är för övrigt behandlade i GIMP, ett bildbehandlingsprogram från Linux. Det är roligt och intressant att fippla med de olika möjligheter som det erbjuder, och det är dessutom ett gratisprogram! 
Så närmar jag mej slutet på min promenad, går förbi Guidos verkstad. Såhär har den sett ut väldigt länge. I min barndom var här ännu verksamhet. Det är en fin byggnad tycker jag. Man har nyligen skottat bort snön framför verkstaden, illavarslande enligt min mening. Ska den måhända rivas? 
Stigen genom skogen som ligger mellan Källbacken och Frillan. Den imposanta stengärdsgården inhägnar Roosas hagen, där Häst-Åke har sina två finnhästar. Längs denhär stigen för han sina hästar till hagen, den är därför väl upptrampad.
0 Kommentarer
Det är denhär akvarellen som jag letat fram för att äntligen måla färdigt. Den har vilat i flera år, och jag tycker riktigt bra om den redan, som den är. Men jag har ofta fått höra att jag lämnar för mycket vitt, folk tycks vara rädda för tomhet. Enligt min mening ger dock det vita en chans för ögat att vila, eftersom jag använder starka färger. Dessutom tycker jag om formerna som skapas i just de vita områdena på bilden. Men några färgformationer tänker jag låta växa ut från den vänstra kanten på bilden. Den är förresten ganska stor, jag har inte de exakta måtten men sisådär 130 x 65 borde den vara. Det blir en utmaning att rama in den, akrylglas är nog det enda som kommer i fråga, vanligt glas blir för tungt. Det är visserligen dyrt med akrylglas, men bilden blir mer hanterbar, och jag måste inte vara så rädd för skador vid transport och hängning.
 Bryggorna väntar övergivna. Det dröjer ännu innan båtfolket sjösätter sina farkoster.  Bilden från i höstas, en vacker spegling i nyisen.  Raden med båthus är riktigt dekorativ.  Stor-bryggon, som vi säjer på Nyykaabi-språåtji. Jag var ute i ateljén idag, och kunde bara konstatera att när temperaturen är omkring 8-9 grader inomhus så är det inte inspirerande att vistas där. Jag hann dock grunda en duk och leta fram en av de stora halvfärdiga akvarellerna. Alltid något!
Istället tog jag en promenad i den fina vårsolen. Kallt men vackert. 
Igår kväll besökte jag Tiina Westerlunds vernissage i Rådhusgalleriet. Tiina har studerat till artesan i Terjärv, träslöjd och snickare. Som slutarbete gjorde hon Hugo Simbergs "Sårad ängel" i intarsia. Efter det har hon gjort flera mindre arbeten i samma teknik, även dessa är versioner av Simbergs målningar. Som på bilden ovan, "Bonden och döden vid paradisets port". Hon använder många olika träsorter, lönn, al, björk, palisander, ask och ebenholz, för att nämna några. Ett tidskrävande och petigt arbete, men slutresultatet är verkligen lön för mödan!
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth