|
Mannen har gått omkring med en stukad fot sedan flera veckor. Jag har tjatat på honom - beställ läkartid - men envis som han är så vägrade han. "Det känns lite bättre idag...". Igår var han då äntligen till läkaren som tyckte att han borde ha kommit tidigare. Nu har han en stödskena som ska sitta kvar åtminstone fyra veckor. Röntgenbilderna visade till all lycka ingen brottskada.
Dethär betyder ju att han måste vila foten, såklart. Och det i sin tur betyder att han inte kan hjälpa till med renoveringen av busstationen. Nåja, jag och pojkarna får jobba hårdare helt enkelt. Igår var jag ute och räfsade lite på gården. Solen har strålat hela veckan, det har varit härligt väder, men kylslaget som sig bör såhär i slutet av mars. Lökväxterna som jag planterade i höstas börjar sticka upp små gröna spetsar, och hos grannen blommar en tuva med snödroppar. En liten tussilagoblomma lyser framför ateljéterassen och den fick mej på riktigt solskenshumör. Det behövs så lite...
0 Kommentarer
Jag och mannen har varit strängt upptagna de senaste dagarna, vi hjälper dotter Cindy och hennes sambo Mikael att renovera gamla busstationen som ska bli "Cindys Burger" - en grillrestaurang i american diner-stil. Det är faktiskt riktigt roligt, vi har målat väggar och tak. Just nu håller Cindys lillebror på med kakelläggning i köksregionen. Storebror har också varit flitigt med, han är en baddare på att spackla och slipa. Stor och stark är han dessutom, så han orkar med sådant som andra inte klarar av. Men det är mycket arbete kvar, golvet bl.a.
Vi fick en ordentlig "takatalvi", vintern kom tillbaka med besked. Det var riktigt kallt, och sedan kom det snö. Men nu håller snön på att försvinna, det är plusgrader och solen skiner. Nätterna är förstås kalla som de brukar vara så här års, fina solskensdagar och fasligt kallt nattetid. På ateljéfronten intet nytt. Arbetet där vilar tills jag har tid och ro att sätta igång igen. Läget i Europa oroar mej. Obama vill väl visa musklerna antar jag men det verkar ju helt huvudlöst att provocera med Natoövningar just nu. Och EU går villigt i USA's ledband - det verkar som om Ukraina mycket snart kan bli medlem i EU trots att landet är så gott som bankrutt. Folkomröstningen på Krim visade ju klart att man vill bli del av Ryssland - som man var ända till Chrustjov "skänkte" Krim till Ukraina. Det hela kan eskalera till något fruktansvärt. Andra veckan av min välsignade pensionärstillvaro har börjat. Och fortfarande känns det häärligt. Dessutom har vi haft fint väder de senaste dagarna.
Idag var maken och jag en sväng till Jakobstad, närmare bestämt till en av stadens möbelaffärer. Ni vet - vid Korsmosståget. Det skulle inhandlas en så kallad vitrin, alltså en hylla med glasdörrar. Vi ska använda den som bokhylla, och vi vill ha en med dörrar - dels för dammets skull och dels för att en av de katter som ständigt besöker oss fortfarande doftmarkerar sitt revir. Katten är kastrerad sedan några år men gamla vanor sitter i. Det är inte trevligt med illaluktande och kladdiga böcker. Alltnog, vi hittade en vitrin som skulle passa oss ganska bra både utseende- som prismässigt. Den är väl egentligen menad att förvara diverse glas, porslin och prydnadsföremål i och har bara fyra hyllor, men det är lätt att fixa fler hyllor, bara vi får den! Nuförtiden kan man ju inte ta med sej möblerna med detsamma, de ska beställas gubevars. Så vi får vänta en vecka och sedan hämta möbeln, som inte är monterad utan det ska man ju klara av själv. Se'n svängde vi in till affären bredvid för att se om vi kunde hitta passliga gardiner till vardagsrummet. De gardiner vi haft där var så långa att de hängde ner på golvet. Och där finns en hög rottingkruka med innerkruka i zink (tror jag). I krukan finns en bananplanta som växer så det syns - ett nytt blad varannan dag nästan. Den behöver mycket vatten. Under krukan har jag en liten matta i blå nyanser. För att göra en lång historia kort: zink-krukan började läcka och den lilla mattan blev våt och färgade av sej på gardinen. Så hittade jag också några fina kuddar att ha på soffan, maken suckade för han gillar inte "puffa kuddar"-grejen (efter att ha sett ett antal "Äntligen hemma). Men jag har fallit i just den fällan, måste jag tillstå... Men nu får jag ju äntligen vara hemma så det är väl naturligt att jag vill göra det mysigt! Den missfärgade gardinen är inte förlorad för all framtid. Jag kan antingen färga den helt blå eller bara klippa den kortare och fålla den - den var ju ändå för lång. Vi hittade förresten riktigt snygga gardiner som dessutom är lagom långa! Idag blev jag lite extra glad när jag tömde postlådan. Där fanns nämligen ett mystiskt mjukt paket. När jag öppnade så trillade ett vackert inslaget litet paket ut, som innehöll ett par "stickastrumpor" och en födelsedagshälsning från syster Heidi och mysige mannen Hemming. Roligt!  Dotter Cindy med sambo ska öppna en "american diner" i Nyykaabi, i den f.d. busstationen på torget. Den byggdes någon gång på 50-talet i funkis-stil. Maken och jag var dit en runda för att hjälpa till med renoveringen, och Cindys sambo Mikael hade ärende på byggnadens vind. Han kom ner med några intressanta fynd: 
Locket till en kexlåda. Lådan var gjord i fanér, ca 40 cm djup, och fanns oftast i en ställning som gjorde att lådan stod lite lutad så att det var enkelt att ta fram kexen. Liknande lådor fanns också för karameller, som på den tiden såldes i lösvikt. Mikael hittade två sådana här lock, det ena med glaset intakt. Jag sade att han skulle ta det hela locket till Cindy och jag tog det andra. Det är lätt att sätta in nytt glas. Jag kommer att måla en speciell bild och använda dethär locket som ram. Vem vet, kanske det finns fler lock däruppe om man börjar gräva! Nästa fynd var också intressant, en packe forsedlar från busstrafiken. På den tiden skedde de flesta varutransporterna med buss. I packen finns många försändelser från Joupers gjuteri, de hade specialiserat sej på fjädrar för olika fordon. Där finns också elmaterialförsändelser från Westerlunds Elaffär som verkar ännu idag i Nyykaabi. En plastfabrik vid namn Landex Ab har också skickat plaströr. Andelslaget Fisk skickade färskfisk och böckling både till olika butiker, matserveringar och även privatpersoner. 
Texten på paketet med forsedlar: mest juli 1956. Där fanns forsedlar ända in i början på augusti. En av forsedlarna gällde en motor som skickats till en privatperson i Vasa. Avsändare: V. Hauta-Aho och jag tror att det är en kusin till mamma - Viljo. Är det inte Viljo så kan det vara hennes storebror Väinö, men jag lutar mera åt att det är Viljo. Så fanns där förstås dagstidningar, sköra och gulnade, också från 1956. 
Jag är ju en samlare, precis som många andra konstnärer. Så detta är inget skräp för mej, det är mycket möjligt att jag kommer att använda de här fynden på något sätt i min konst. För övrigt på gång i ateljén: WC-pappersrullarna som jag tecknat och målat på börjar bli färdiga för montering. 
Idag var vi igen till Herlers Bokhandel här i Nyykaabi, maken ville beställa en bok som länge har varit på hans läselista. Det är Camilla Berggrens och Marianne Lydéns bok om "unga idealister, Lenin och sjuttiotalet" - "Nyttiga idioter?". 
Bilden har jag googlat från Schild&Söderströms hemsida. Vi var ju själva aktiva inom Fkp på den tiden så det är intressant läsning för oss. Och när man nu är i bokhandeln så kan man ju inte låta bli att rota lite i hyllorna. Reahyllan är välfylld med intressant läsning. Där hittade jag två böcker för det facila priset av 20 euro tillsammans. 
Karl-Erik Wikström är ju Nykarleby-bo nuförtiden, han är född i Socklot och har bott nästan granne med oss. Denhär boken har jag letat efter. Bilden är skannad från bokomslaget. 
Maken och jag har alltid gillat Merete Mazzarellas texter. Och nu när vi båda är pensionärer är det här en väldigt aktuell bok för oss! Vi ser fram emot att läsa den. Bilden är skannad från bokomslaget. Det lönar sej verkligen att besöka den lokala bokhandeln. Jag har förstått att folk handlar allt mer böcker på nätet och detta leder ju till att lönsamheten blir sämre för de traditionella bokhandlarna, som tvingas utöka sitt sortiment med all möjlig krimskrams (vilket också kan vara roligt). Men om man kollar lite då och då i reahyllorna så hittar man riktiga guldkorn, mycket förmånligare än någon bokklubbs erbjudanden. Däremellan köper man ju också böcker till vanligt pris. Dessutom kan man ju bläddra lite och titta om boken verkar intressant! Jag är också medlem i en bokklubb så jag vet vad jag talar om. Egentligen använder jag deras katalog för att få reda på vilka nyheter som finns, är det något som intresserar så går jag till Herlers Bokhandel och kan köpa boken ifråga med detsamma utan att behöva vänta två veckor innan jag får den! Ännu en fördel med en bokhandel är det bredare utbudet av litteratur. Bokklubben som jag är medlem i har ett rätt så smalt utbud, bestående av mainstream och bestsellers. Tråkigt i längden.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth