|
Nu har det äntligen lossnat för mej, jag är i gång igen i ateljén! Det började mycket prosaiskt, jag insåg att det behövde städas. Så jag plockade undan projektet där jag hade "fastnat" och på arbetsbordet låg ett tidigare projekt, också ett som jag fastnat i. Men det var endast monteringen som fattades, så jag plockade ihop det och målade bakgrunden. Simsalabim och schwupti-wupp var det färdigt, fattas bara ramen!
Och som det ofta är så föder en idé en annan, så nu har jag två färdiga grejer som bara ska ramas in. Tredje grejen på gång. Dessutom ett flertal idéer och skisser. Och som delikata biprodukter små "palettbilder". Som vanligt måste jag komma in med foton på objekten i ett senare inlägg. Jag lovar.
0 Kommentarer
Nu tycker jag att det är dags att skriva litet på bloggen igen. Jag har varit ganska upptagen med allehanda sysslor, har hjälpt till vid renoveringen av busstationen, räfsat och krafsat i trädgården och däremellan suttit och bara funderat och planerat. Det ska ju också göras.
Därute på gården är det ganska trist ännu. Mitt lilla tussilagoställe lyser förstås, och så finns det scilla och några krokusar. Men marken är ännu frusen, ytan är nog tinad men tjälen är hård i år, det var ju barmark när den riktiga kölden kom. En igelkott har vaknat, det är en fjolårsunge som stultar omkring och ser hungrig ut. Jag tycker så synd om den så jag lägger ut en tallrik med kattmat varje kväll, på ett skyddat ställe. Fatet är tomt följande morgon och det är igelkotten som har varit där, det syns för tallriken är smutsig av små tassar. Om det vore en katt som ätit så skulle tallriken vara ren. Det känns så skönt att inte längre tänka på jobbet. Jag och mannen masar oss ur sängen sådär omkring klockan nio, äter frukost i allsköns ro, läser tidningen och sitter en stund och filosoferar. Orosmoln finns ju nog - läget i Ukraina som hela tiden tycks förvärras. Det är ju konstigt... när protesterna och demonstrationerna pågick på Majdantorget så kallades deltagarna frihetskämpar - men när folket i östra Ukraina demonstrerar för självständighet så kallas de terrorister. Och så tänker jag på kärnkraftverk... Fukushima är ju det senaste i raden av mycket allvarliga haverier och Tjernobyl får vi inte heller glömma. Före det var ju Harrisburg och Three Mile Island. För att inte tala om alla de tillbud som vi, allmänheten, aldrig får höra om. Men i Finland byggs det för fullt nya kraftverk - och det i Pyhäjoki kommer alldeles säkert att byggas. För kostnader som bara rasar i höjden. Det är ju inte klokt! Sålunda funderar mommo Lisa på Frill i Nyykaabi. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth