|
Några bilder från årets runda. Fortsättning följer. 
Reklampelaren vid infarten!
Pelaren i "Kungsträdgården"!
Röda stolen.
Stilleben med flaskor.
0 Kommentarer
Medan jag härjade och städade i ateljén kom jag på idén att göra en karta för Konstrundan, en alldeles egen karta alltså. Eftersom min utställning "BådeOch - SekäEttä" pågår samtidigt i Bagarstugan på Kuddnäs, så vill jag hänvisa till den under Konstrundan. Där finns dels äldre verk, men också alldeles pinfärska. Här är kartan:  ...det är alltså alldeles i närheten av min ateljé, tvärs över vägen! Och så ännu en gång affischen till utställningen, varsågoda:  Utställningen är öppen alla dagar, i juli 10 - 18 och i augusti 12 - 17. Och adressen är Kuddnäs, Jakobstadsvägen 22, Nykarleby. Välkomna!
Det är nog tur att Konstrundan blivit ett årligen återkommande evenemang. Annars skulle ateljén inte bli städad, inte grundligt i alla fall. Nu har det blivit ordning i kaoset. Någorlunda. Jag har fortfarande för mycket grejor, mången påbörjad idé, otaliga inramade och oinramade bilder, "bra att ha"-saker, etcetera. You name it, allting finns och är nu undanstuvat så gott det går. Sängen-soffan baxad till ny plats, golvet tvättat och försett med ny, stryktålig matta. Nu väntar städning av väggarna, jag måste hänga upp andra bilder. Och vädra ut pojkarnas cigarettrök, regniga dagar används ateljén som mysrum av M, H och kusinen J. Jag är för snäll, vill inte förbjuda deras vistelse där. Men nu får de hållas utomhus, oberoende av väderlek: Konstrundan-besökarna ska ha frisk luft i ateljén!
Jag har varit "ateljé-lat" i två dagar nu och bara strosat runt och tagit det lugnt. Jag har ju semester! Jag har plockat lite ogräs, pynjat med det ena och det andra och suttit och funderat och planerat. Det gör jag ganska ofta faktiskt, tänker på olika saker som jag gärna skulle göra, inom konsten alltså. Så någon idétorka existerar inte, det är själva handlingskraften som fattas ibland!
Jag tänker så här: Tids nog hinner jag börja med allt det där! Och om jag inte hinner so what? Vad gör det om hundra år? Nu hänger den här portättbeställningen över mej som ett ont samvete. Jag borde ju fortsätta så länge ljuset är bra och jag är utvilad. Nu har jag ju skissen på duken... så sätt igång, Lisa! Men så hittar jag mej själv på stolen i trädgården med katterna runt omkring mej och solen värmande så skönt. I morgon börjar jag måla - kanske! Nu har jag börjat med porträttbeställningen. Duken är grundad i en mörk nyans, det känns alltid bättre för mej att arbeta fram motivet från en mörk bakgrund. Den första blyertsskissen är klar, och jag håller på att överföra den till duken med hjälp av "rutmetoden". Skissen är alltså i samma proportion som duken, och både duk och skiss är uppdelad i rutor. Det är ganska lätt att förstora skissen till duken på dethär sättet. Ibland gör jag på annat sätt, jag skissar i samma storlek som duken, och sedan färgar jag skissens baksida, där pennlinjerna går, med färgpenna. Sedan "kalkerar" jag skissen direkt på duken. Man kan använda smörpapper eller silkespapper till denhär metoden.
Men nu använder jag alltså den urgamla rutmetoden. Som bas till porträttet har jag kombinerat två fotografier. Ansiktet från det ena fotot, och kroppen från ett annat. Bakgrunden blir sedan en blandning av tre olika, plus lite fantasi. Då de två personbilderna är tagna ur olika vinklar, blev jag tvungen att spegelvända den ena, dock inte det som föreställer ansiktet. Det vore inte okej. Jag kommer dessutom att använda min man som modell för arm och hand, som inte syns på det viktigaste fotot. Mycket jobb alltså. Jag var just ner till Andra Sjön för att se på Anci Krooks och Birger Skogs utställning i Tullmagasinet. Rolig och fyndig, speciellt de många "fiskargubbarna", alltså små gipstavlor föreställande den gamle fiskaren med sydväst och pipa. Anci och Birger har målat och dekorerat gipstavlorna på alla möjliga och omöjliga sätt. Det här är en konstnärsduo som ser ut att ha väldigt roligt när de planerar en utställning! Tyvärr var det sista utställningsdagen, jag skulle gärna ha sett den en gång till, jag brukar alltid besöka en utställning flera gånger för att ta till mej så mycket som möjligt. Om det är en som inte är på 500 km avstånd vill säja.
Jag har också besökt Linnea Ekstrands utställning i Rådhusgalleriet, två gånger hittills. De flesta verken tyckte jag mej ha sett på den förra utställningen i samma galleri, förra sommaren tror jag. Men hon har denhär gången några bilder från i år, med kraftfullare färger, ett framsteg tycker jag, hon har varit lite väl "pastellig" för min smak. Hennes bilder är mycket dekorativa, hon använder strukturtapet och spetsbitar i underlaget för målningarna. Akrylfärgen är hennes medium, och såklart akvarell i vedertagen form, vått i vått, skickligt utförda - huvudsakligen blommor och växter. I onsdags var mannen och jag till Helsingfors, vi hade ett byråkratiskt ärende vid tyska ambassaden. Vädret var helt okej, uppehållsväder och lagom varmt, solen gömde sej bakom molnen så vi blev inte svettiga när vi traskade omkring. Vi gick förstås till Ateneum efter att besöket på ambassaden var avklarat. Helene Schjerfbeck är ju en av favoriterna, och det är en omfattande utställning med många verk som jag såg för första gången. Men jag måste åter en gång konstatera att många av personporträtten och skisserna blir nästan karikatyrmässiga. T.ex. målningen "Toipilas" har hon ju gjort i ett flertal versioner. Den första (tror jag) är ju känslig och fin, den lilla flickan sitter i stolen, insvept i filten, och beundrar en blomma som hon håller i handen. Sedan fanns där flera versioner av bilden, mer förenklade, som hon gjort i ett senare skede. Och i dehär bilderna är flickans ansikte nästan groteskt. Men största delen av utställningen är verkligen sevärd. Rekommenderas! Snart är det ju dags för årets konstrunda. Här är affischen: 
Hjärtligt välkomna till "Lisas Ateljé"! Länk till mera information om Konstrundan: www.konstrundan.fi.
Igår tog jag mej äntligen tid att fotografera utställningen i Bagarstugan. Ljusförhållandena där är inte de bästa, så blixten användes flitigt. Tyvärr, det skulle säkert ha blivit bilder även utan blixt, men min lilla enkla kamera är så funtad att det helt enkelt inte går. Eller så är det jag som är så enkelt funtad att jag inte förstår att koppla bort blixten. Nå hur som haver, några bilder har jag fixat, mer kommer senare. 
Till vänster "Vår-Lisa", olja på pannå, i mitten "Ormens väg", akvarell, till höger "Tiukkapipo", akvarell.
Denhär är jag mycket förtjust i, "Dass ist Kunst", wcpappersrullar i ram av trä. Jag hoppas att någon förstår ordleken.
"Krumelur i låda" kallar jag denhär skapelsen. Små pappaskar som innehållit skruvar, tillvaratagna på jobbet. Teckning med tuschpenna, färgpenna som effekt.
Dethär projektet väntade länge på att förverkligas, men nu är det gjort. Papprullar som jag hittar på arbetsplatsen, tecknade med tuschpenna och färglagda med färgpenna. Man kan snurra på rullarna med hjälp av "handtagen" på båda sidor av ramen.
Fönstret i pigkammaren, här hänger en del av mina "Recycling Childhood".
Och här galopperar hästen mot friheten. Akvarell.
Det blev en lång rad med bilder. Men det är inte hela utställningen, flera bilder med glasinramning blev inte fotograferade, jag tycker det är jobbigt med blixten. Jag ska försöka igen, bilden av hästen ovan går ju an, den är tagen lite från sidan, kanske jag ska göra om samma trick med resten av de inglasade verken.
Sista dagen på jobb igår innan semestern. Storstädning i hallarna, och jag fick två jätte-papprullar, 30 cm i genomskärning och över två meter långa! Vad ska jag hitta på med dem? Jag har en vag idé. Spännande.
Så är det då klart, porträttbeställningen är gjord, nu är det bara att sätta igång. Det blir en knepig uppgift, fotona jag fick som underlag är mycket fina och intressanta, men jag måste fixa lite med den bild som ska vara stommen i det hela. Jag ska ta Gimp till hjälp för att få fram ansiktsdragen lite bättre, nu är ansiktet så i skugga att jag bara kan ana hur mannen ser ut. Jag har visserligen flera foton, men de är tagna från olika håll, s.a.s. så därifrån kan jag bara få till exempel färgtonerna i huden. Men det ska nog lyckas. Det är en vacker miljö i bakgrunden, hav och blånande berg, och karln är stilig att se på.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth