|
Igår kväll var vi på vernissage, Akka-talo bjöd in till öppningen av Ulla Källmans och Eivor Nybäcks utställning. Lokalen är ett undantag bland utställningssalar, ena väggen är av rödtegel, de andra väggarna är glesa brädväggar, dagsljuset silar in. På den ena kortväggen mittemot ingången finns en stor spegel. Det här är en lokal som råbarkat och sympatiskt tar emot finurliga och fundersamma konstverk och liksom omfamnar dem. Sådana var också de utställda verken. Eivor visade små broderade bilder, som inspirerats av Wava Stürmers dikter. Hon samlar material bl.a. på loppisar, ett gammalt familjefoto med far, mor och barn, stelt poserande i ateljé. Faderns ansikte ersatt med en enkel tygknapp, en sådan som man förr använde i underkläder. Effekten är förunderligt självklar - en frånvarande och sträng fader i den tidens anda. Ullas del av utställningen bestod av väskor, olika i både ålder och utförande. Väskorna var fyllda av ting som både fick mej att le och sörja. Marimekko-väskan hade en bild av den plagierade målningen och det mönster som den välkända designern gjort. Det gör mej verkligen vred att någon täcks göra på det sättet, stjäla ett verk och kalla det sitt eget! För det är ju stöld. En av väskorna innehöll Ullas eget liv "på burk". Tre glasburkar med små textrullar, korta texter med minnen och händelser ur hennes liv. De var som dikter för mej, ett lyriskt språk. En av väskorna var tillägnad Päivi Räsänen. En liten nött kappsäck fylld med stenar. Stenar som hon lastar på människor som redan är tyngda. En utställning är detta som jag absolut rekommenderar. Omgivningen är också intressant. Ullas "Hundertwasser-projekt" växer för varje år. Ulla berättade förresten att hon förra året blev refuserad från Konstrundan!! Döm om min förvåning... hon är en självlärd konstnär av hög rang, med ett alldeles eget uttryck och en djup kunskap. I år har hon inte sökt till Konstrundan, liksom jag, och jag har full förståelse för detta. Eivor gör också härliga halsband av gamla knappar som hon fått ärva, lyckliga människa! Jag köpte ett till det facila priset 30 euro, det är fint monterat med virkning. Här en bild på skönheten: 
Helt fantastiskt vilken fin idé med så enkla ingredienser!
0 Kommentarer
Nu är det bara två dagar jobb och sedan hägrar semestern! Jag är förstås full av planer, jag ska måla, fortsätta med mina papprör, fotografera gamla hus och mycket annat. Jag hoppas att jag får åtminstone något av allt detta gjort. Mannen i mitt liv, Peter, kan numera titulera sej pensionär, och jag avundas honom storligen. Att äntligen få rå om sin tid, ta dagen som den kommer, utan att ha några måsten hängande över sitt arma huvud! 
Dethär är ett av de motiv som jag tänkte ta itu med i sommar. Jag har funderat på vattenfärg. Men i såfall blir det nog mycket förenklat, större hela ytor. Annan färgsättning också. 
Kanske något i den stilen? Man kan ju alltid experimentera!
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth