Hösten har börjat idag. Med några dagar kvar till september har den tjuvstartat. Den andra jobbveckan går mot sitt slut, gott sei dank som de säjer på tyska. Gud vare tack är väl den korrekta svenska översättningen.
Snart har jag igen två underbara lediga dagar, då jag kan jobba i ateljén. På vardagskvällarna är jag ofta för trött. Jag har nya ideér som jag vill testa, låt mej bara avslöja att det handlar om papier-mache och tuschteckning. Det ska bli roligt och spännande. Jag känner mej ljuvligt fri från tvånget att prestera något, jag bara klottar på. Eventuella resultat kommer att presenteras så småningom.
2 Kommentarer
![]() Så är då första jobbveckan avklarad, för jag tar ledigt i morgon. Härligt härligt. Den vackert röda porten finns i Schwandorf, i en trång gränd med gamla hus. Jag längtar fortfarande tillbaka, till den tysta ateljén. Men min egen ateljé är inte heller fy skam, och ikväll ska jag minsann ta itu med en målning som jag började med förra året. En så kallad långkörare, jag har några sådana, de väntar tålmodigt på mej. De har ju inget val. Efter att konstrundan gått i vila till nästa sommar, har jag varit aktiv i ateljén. Det är något magiskt med denna vackra sensommar, jag skulle vilja måla och dona hela tiden. Tyvärr så måste jag jobba för brödfödan igen. Men något hinner jag ju göra, och ovan ses det senaste alstret. Akvarell på tjockt papper, och rosorna är en lätt kupad kartongrundel som jag klistrat på kvadratmålningen. Hela bilden mäter ca 42 x 66 cm. På tal om konstrundan, jag hade några av de fina inbjudningskorten kvar och fick lust att göra något roligt med dem. Här är resultatet: I mitten ser man ett inbjudningskort i original. Jag klippte ut den runda logon, och gjorde "Konstsnurran" till vänster. Sedan hade jag ju några kort med hål i. Då gjorde jag papier-maché-bullar med hjälp av en ballong, tapetklister och remsor ur Konstrundan-tidningen. Det blev "Konstbubblan". Lite roligt ska man ha!
De lata dagarna fortsätter ännu en vecka. Jag njuter i fulla drag. Efter en oförklarlig paus på flera år har jag börjat simma igen. Naturligtvis vid min älskade barndomsstrand, Andra Sjön. Vattnet där är fortfarande liksom gyllene, när solen lyser. När jag ligger orörlig på rygg i vattnet, och bara andas lugnt, bär det mej, vaggar mej. Vattnet är min vän.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|