 Styvmorsviolerna blommar oförtrutet vidare. Frosten har tagit krassen, solrosorna och ringblommorna. Bilden är visserligen tagen före kölden slog till, men jag försäkrar att de ser lika älskliga ut fortfarande.
0 Kommentarer
 Krassen är som vackrast nu, strax innan den första frosten kommer att ta den. Det är nog min favoritblomma, de glödande färgerna och denna nästan hysteriska blomning, hela sommaren lång och så långt in på hösten som det bara går. Jag samlar frön och torkar så att jag har nästa vår. Den är helt enkelt överdådig.  När jag rör mej ute i trädgården så dyker lilla Sylvi upp, säkert som amen i kyrkan, och vill ha all uppmärksamhet. Det ska pajas och pjasas, hon är omättlig. I ateljén är det gammelkattan Pimu som håller mej sällskap. Om hon inte har tid så är det tonårsmorsan Skrutt som kommer in. Hon fick kattungar när hon var cirka fem månader gammal, helt oplanerat förstås, vi hade tänkt sterilisera henne men hann inte. Vi fick fem ljuvliga katter till, och Sylvi är en av dem. Men nu är det slut med kattungar, alla våra nio katter är kastrerade/steriliserade. Någon måtta får det vara.
 Denhär lilla teckningen är en av favoriterna. Den är gjord någongång i slutet av nittiotalet, men hänger fortfarande med. Det är en av mina "nonsensteckningar" som jag gör bara på skoj. Jag börjar teckna och så småningom "blir" det något, i det här fallet började det som kronblad till en blomma (figuren längst till höger) och så fortsatte det av bara farten. Lillebror Knoppis såg bilden en gång och döpte den omedelbart till "Karl-Bertils planerade resa". Vilken av figurerna som är Karl-Bertil är inte avgjort än. Jag är öppen för förslag.
 Lika glad och nöjd som ballongen har jag suttit i ateljén och donat. Med den nya runda kompisen kan jag fortsätta med mina papier-machébubblor. Medan bubblorna torkar så har jag jobbat med mina fyrkantiga former. Jag ska göra en mindre "pilotbild" med de små lådorna, precis som jag gjort med "bubblorna" (finns under fliken -more-tredimensionellt). Förhoppningsvis resulterar detta experimenterande sedan i större bilder. Det är ganska mycket petgöra med både bubblor och lådor.  Till slut en läcker höstbild. Lönnarna som växer i vårt kvarter har någon sorts virus som gör att deras blad får runda mörka prickar. De ser riktigt fina ut när det blir höst och färgerna börjar glöda.
Kan det finnas något värre än en förkylning som ligger och kyttar i kroppen? En sådan dras jag med, och svettas som en bastugalning dagarna i ända. Vid minsta ansträngning. Förra veckan var jag hemma tre dagar, onsdag - fredag, och febern var borta på söndag så jag gick till jobbet på måndag. Nu känner jag mej som en disktrasa.
Men båtarna ska tillverkas så det är bara att bita ihop och orka orka. Följaktligen har ateljén stått tom sedan förra veckan. Men det är något på gång, och det är något läckert, vill jag påstå! Spänningen stiger. Bilbekymren fortsätter. Och snart är hela familjen sängliggande i höstförkylning. Snörvel. Mödor och besvär brukar hopa sej ibland.
Men ideérna inom det konstnärliga kommer som på löpande band, nu har jag något nytt på gång. Fyrkantigt och tredimensionellt. Med febern lurpassande och väntande på att bryta ut vid sämsta tänkbara tidpunkt, återkommer jag med rapport från ateljén när det finns resultat att visa fram. Snörvel. Nu är det färdigkört med bilen för några dagar. Åtminstone. Den stannade vid affären där vi köper hästfoder, och vägrade starta igen. Den får stå där tills imorgon, då kommer den att bogseras till verkstad för reparation. Det verkar vara bränslefiltret, men ho vet. Det kan också vara bränslet det är fel på, för bekymren startade efter att jag tankat vid Sale i Kållby. Vatten i dieseln. Sådant förekommer. Jag tankar i vanliga fall i Nykarleby, antingen vid Esso eller ABC.
Jag hade inte tid till att vara i ateljén igår, som jag hade planerat. Vi hade nämligen köpt en liten byrå, med lådor, för underkläder, strumpor, tröjor och sån't. Alltså en som man bygger ihop själv, detta djävulska moderna påfund. Vi svettades två timmar med att få ihop möbeln. Nästa gång vi behöver någonting i möbelväg så går jag till Loppis och köper en riktig gammaldags välbyggd sak, som håller i hundra år till. Eventuella skavanker kommer jag att ha överseende med, de går att reparera. Men att själv vara tvungen att pussla ihop dessa erbarmliga spånskivemonster, som dessutom inte är speciellt billiga, och med vetskapen om att de kommer att bli vingliga och skeva inom en överskådlig framtid - då betalar jag gärna samma pris för robusta begagnade "antika" möbler! SUCK. Idag hände samma sak som igår. Bilen bara stannade. Mitt i en kurva och backe. Värsta stället alltså att få motorkrångel på. Nåja, på med nödblinkers och försöka starta om bilskrället. Ingenting händer. Försöker igen med samma magra resultat. Jag blir desperat, det är ganska mycket trafik, ringer hem och skriker på hjälp. Får rådet att vänta en stund och sedan försöka på nytt.
Jag väntar. Bilar far förbi, från båda riktningarna. Jag försöker starta. Nix. Ringer hem och begär omedelbar assistans. - Nåja, vi får se, blir svaret. Jag väntar. Och väntar. Se'n tänker jag, banne mej! Sätter mej i bilen, vrider om tändnigsnyckeln, och den startar! Just när jag kör iväg möter jag räddningsmanskapet. He he. Förra veckoslutet började jag med min nya idé, och lovade då att komma med bildbevis, men det får nog vänta. Det är nämligen så spännande att jag inte vill yppa hemligheten ännu. Jag kan bara avslöja att det ser lovande ut såhär långt. Jag måste bara skaffa ny ballong, för den gamla SPRACK! Den stackarn var så sliten av allt jobb. Det blev bara en sladdrig orange trasa kvar, som katten Skrutt omedelbart började leka med och misshandla än värre. Så kan det gå. Nu har jag varje dag tänkt köpa ny ballong, men väl i affären så har jag glömt. Jag borde skriva minneslista: BALLONG BALLONG! Vilket konstigt ord förresten, när man tänker efter. När jag var riktigt liten så minns jag att jag envisades med att BALKONG heter NYLONG. Jag kunde bli så arg att jag grät om någon rättade mej. Likaså minns jag att jag uttalade ordet negligé som neglísch med betoning på den andra stavelsen. Och jag var bombsäker på att jag hade rätt.
Kära söta... |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth