Jaha så har vi här till vänster, utanför fönstret, en okänd dam. Bilden till vänster kallar jag "Barn i hav", akvarell i olika blå och grå och svarta nyanser. Den ljusa fläcken i mitten är ett litet barnansikte målat i olja på duk, utklippt och fastklistrat. Till höger hänger "Den lilla ubåten" i blandteknik. Fotot är tyvärr lite otydligt men man får åtminstone en aning om vad det är fråga om.
Det om detta. Nu till min aktuella situation. Idéerna för mina nästa målningar är klara. Men just nu är ateljén ockuperad av köksdörrar som lackeras om. Det har jag sysslat med nu ett par veckor. Slipa, grundmåla, slipa och lackera. Jag har dessutom haft ont i ryggen av bara fan. Vet inte vad det beror på - det kom helt plötsligt. Men idag har det lättat lite. Det är väl övergående får jag hoppas.
0 Kommentarer
Denhär bilden har jag kallat "A Hard Rain's A-Gonna Fall". Den är målad med akvarellfärger på en ganska hård och glansig kartong, cirka 70 x 90 cm stor. Jag gillar att använda andra underlag än akvarellpapper, färgerna beter sej på ett oförutsebart sätt. Det blir fläckigt och intressant. Jag har använt olika grå och svarta nyanser. Den lilla figuren har jag målat i olja på duk, klippt ut och klistrat fast. Det är en liten Kewpiedocka som jag målat av. Den lilla gröna fläcken uppe i mitten är en spegling från skylten ovanför ingångsdörren. Det är jobbigt att fotografera inglasade bilder.
Då fortsätter jag med del tre i presentationen. Det får bli en bild med mina favoriter: Bilden till vänster är den så kallade originalbilden, det vill säja den bild som innehåller grundidén. Det var en form som jag kom på av en slump - jag satt och lekte med vattenfärgerna. Jag tyckte så mycket om dendär lilla figuren så jag beslöt att göra ett mönster av den. Jag blev tvungen att göra ett antal schabloner i styvare kartong för att kunna teckna ut mönstret. Varje färg har sin egen schablon. Och sedan följde det mycket krävande målerijobbet. Att vara både snabb och noggrann har jag ju lärt mej i lamineringsarbetet men det här var nog snäppet värre. Detta är en målning som har fått vila ganska länge mellan varven, jag tröttnade helt enkelt ibland på påtandet. Men den blev jättefin, jag tycker också om de vita mellanrummen som bildar ett eget mönster. Jag kallade den först "Sykorgen" men döpte om den inför utställningen, nu heter den "Korgboll".
Bilden i mitten är en variation på samma tema; bollarna finns kvar men jag har använt en annan schablon runt dem. Jag kallar den "Boboll". Och bilden till höger är ytterligare en variation som jag döpt till "Blåboll". Den är egentligen favoriten för mej, jag tänkte först måla rutorna runt bollarna i cinnober men så håksade jag att det behövdes lite dramatik så jag målade rutorna i mitten i Paynes Grey, en mörkt grå nyans som jag gillar väldigt mycket. Jag har för övrigt ingen lista med uppgifter om bilderna utan jag klistrade små lappar med bildernas titlar invid verken. Jag tycker nämligen själv inte om att gå med en lista i handen och söka efter titeln på den bild jag betraktar. På något sätt blir listan nästan viktigare än bilden. Orsaken till att jag delar upp redovisningen över utställningen är simpel: sedan någon tid tillbaka kan jag bara ladda upp en bild i taget per inlägg. Konstigt. Men så är det. Här hänger till höger "Calle i ankdammen". Det är fritt fram att tolka Calle som Calle Haglund i SFP, han simmar lugn och glad i sin lilla ankdamm.
Till att börja med så tänkte jag faktiskt måla endast grå ankor, och se hur den vackra grå nyansen ändrade karaktär om jag målade skikt på skikt. Men det blev fruktansvärt tråkigt tyckte jag. Så jag började använda en vacker blå nyans och sedan kom ännu det gula till som blev en fin orange nyans ovanpå det grå. Sedan blev jag ändå inte nöjd och insåg att det måste mera till för att få en intressant bild. Kanske någon minimalist skulle tycka annorlunda men det skiter jag blankt i. Jag plockade fram oljefärgerna och en liten målarduk och målade en riktigt fin gul plastanka, klippte ut och klistrade fast den. Nu var jag nöjd och funderade på en titel. Jag har länge retat mej på att SFP glider allt längre högerut - de är snart värre än Samlingspartiet - så jag tänkte att bilden får symbolisera SFP och dess frontfigur Calle H. SFP fjärmar sej mer och mer största delen av sin väljarskara, som ju ändå och fortfarande består av "vanligt folk". Det vill säja löntagare och pensionärer. Det visade sej ju tydligt när partiet inte undertecknade interpellationen om försämringarna för pensionärer. De har också ivrigt applåderat regeringens nedskärningar i utbildningen och vården. Bilden till vänster kallar jag "Bolla bolla!" Den behöver ingen närmare förklaring, målad i akvarell med inslag av blyertspenna. Så är då utställningen hängd, och det blev en fin helhet. Jag hade mina dubier - eftersom jag inte målar "serier" utan individuella bilder. Men det fanns en svag tråd som löpte genom bildmassan, lek - spel - barn. På grund av den pågående flyktingkatastrofen så kom också barnens utsatthet att synas i bilderna. Jag ska nu börja presentera utställningen så gott det går. Jag har fotograferat med en lånad kamera så det är inga perfekta bilder. Den större bilden kallar jag "What, me worry?". Det är en akvarell, cirka 140 x 80 cm, och den är påbörjad för flera år sedan. Den fick vila för jag kom inte vidare med den, jag saknade egentligen en hållbar idé. Men inför utställningen så plockade jag fram den igen och fortsatte att måla. Jag gillar den skarpt, den är mycket tilltalande med de olika blå nyanserna. Jag hade tänkt fylla hela ytan med olika obundna former men tyckte slutligen att den behövde någon detalj som bröt av. Så tänkte jag att det skulle passa bra med en föreställande grej och fastnade slutligen för en glad liten plastanka som simmar lugnt i sin egen lugna bubbla medan allt är kaos runt omkring. Därav titeln på målningen - uttrycket i den lilla ankans "ansikte" påminner mej om tidskriften MAD's figur Alfred E. Neuman, med det fåniga sorglösa tandlucke-leendet.
Det mindre verket bredvid kallar jag "Sudoku" - det är nämligen ett sudoku i färger istället för siffror. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|