Barnsligt enkelt - del två.

Orsaken till att jag delar upp redovisningen över utställningen är simpel: sedan någon tid tillbaka kan jag bara ladda upp en bild i taget per inlägg. Konstigt. Men så är det.

Här hänger till höger   "Calle i ankdammen". Det är fritt fram att tolka Calle som Calle Haglund i SFP, han simmar lugn och glad i sin lilla ankdamm.
Till att börja med så tänkte jag faktiskt måla endast grå ankor, och se hur den vackra grå nyansen ändrade karaktär om jag målade skikt på skikt. Men det blev fruktansvärt tråkigt tyckte jag. Så jag började använda en vacker blå nyans och sedan kom ännu det gula till som blev en fin orange nyans ovanpå det grå.
Sedan blev jag ändå inte nöjd och insåg att det måste mera till för att få en intressant bild. Kanske någon minimalist skulle tycka annorlunda men det skiter jag blankt i. Jag plockade fram oljefärgerna och en liten målarduk och målade en riktigt fin gul plastanka, klippte ut och klistrade fast den. Nu var jag nöjd och funderade på en titel. Jag har länge retat mej på att SFP glider allt längre högerut - de är snart värre än Samlingspartiet - så jag tänkte att bilden får symbolisera SFP och dess frontfigur Calle H. SFP fjärmar sej mer och mer största delen av sin väljarskara, som ju ändå och fortfarande består av "vanligt folk". Det vill säja löntagare och pensionärer. Det visade sej ju tydligt när partiet inte undertecknade interpellationen om försämringarna för pensionärer. De har också ivrigt applåderat regeringens nedskärningar i utbildningen och vården.
Bilden till vänster kallar jag "Bolla bolla!" Den behöver ingen närmare förklaring, målad i akvarell med inslag av blyertspenna.