 Hilma är en konstnär som jag känner släktskap med.
0 Kommentarer
Och så blev det höst, efter en varm och rätt så torr sommar. Jag har mest suttit i skuggan och flämtat, efter att ha vattnat mina odlingar och blomkrukor. Men lite konst har jag också fått gjort, jag har varit på Konstringens månadsträffar nere vid Andra Sjön - mest tecknat lite och funderat på livet. Det har varit trevliga möten med de andra konstnärerna, vi har druckit kaffe vid Tullmagasinet och pratat om allt möjligt. Och så har jag simmat efter en lååång paus - säkert 20 år! Första gångerna var vattnet så kallt att det isade, men jag hade beslutat mej för att simma och så doppade jag mej helt enkelt och det var så härligt uppfriskande. Jag kände mej som pånyttfödd. Underbart.
På tisdag blir det en ny träff med konstnärsvännerna - denna gång hos Tordis. Andra Sjön får vänta till nästa sommar. I ateljén övervintrar mina växter som inte ryms i huset, under växtlampor som ger ett vackert rosa sken. Lite orolig är jag nog för min jättestora eucalyptus - den tog illa vid sej av flytten och tappar nu sina blad. Få se om den karpar upp sej... annars får den bli klätterträd för passionsfrukten. I ateljén har jag också en oljemålning på gång, det är en ryttare till häst som ska porträtteras. Till jul har jag bestämt att den ska vara färdig. Nu blåser kylig nordan. Det är fortfarande snustorrt i markerna och den idoga vattningen av planteringar fortsätter. Potatisblasten sticker upp ur fårorna - äntligen, jag trodde redan att det inte skulle ske i sommar. Nu är också lilla katthuset färdigmålat och det blev hur fint som helst. Jag måste bara ladda kameran så att jag kan lägga upp en bild. Vi fixade också blomlådor till de tre fönstren mot gatan, med pelargoner i rött, vitt och rosa. Så nu är lilla gröna huset hur puttenuttigt som helst. Alltid retar det väl någon! Jag har redan fått höra: "vad har de nu hittat på?" Vem bryr sej. Puh.
Envis som jag är så försöker jag alltid dra upp egna tomatplantor - med klent resultat varje gång... men det finns ju tomater att köpa i butiken, så varför göra sej möda att odla själv? För att det är roligt. Någon gång ska väl också jag lyckas. Kanske nästa år. Just nu är det full rulle här på Frillan. Allt som ska sås och planteras har avklarats, men eftersom det inte har regnat på fyra veckor så är det vattning som gäller. Jag vattnar varannan dag, med vatten som hinkas upp ur en gammal brunn - det vattnet kostar ju inget annat än svett och möda. Det betalar jag gärna. Regnvattentunnorna är snustorra - men det lär nog komma väta från himlen vad det lider.
Vi håller på att måla lilla katthuset - miljö-och byggnadsnämnden skickade anmodan efter årets miljösyn. Det var nog påkallat, färgen flagnade något otroligt. Men så blir det om man målar med vattenbaserad färg. Nu får det lilla huset två lager med oljefärg. Bild kommer senare när allt är färdigt. Jag har oljat våra två terrasser. Nu väntar min bananplanta, eukalyptusträd och apelsinträd på att äntligen få flytta ut ur ateljén där de övervintrat under växtlampa. Jag har dessutom en liten vinranka som borde få komma ut i solen. Men de får vänta några dagar tills "järnnätterna" har varit och farit. Som synes finns inte mycket tid för det konstnärliga men det ska nog hända nånting så småningom - idéer finns nog i överflöd som väntar på ett förverkligande. Jag tänker fortsätta med dethär projektet ändå - måste bara ägna lite mer tid åt saken, trots vinterköld och allmän olust. Kreativiteten är på noll, kanske till och med på minus. Det är också till stor del enkel lathet tror jag.  Jag följer med TV-programmet "Lerins lärlingar". Det är härliga typer, deltagarna i målarkursen. Det blir spännande att se deras utställning.
Denhär bloggen är nog väldigt vanskött... vore det inte bättre att låta den somna in. Jag ska fundera på saken. Ifall bloggen får dra sin sista suck så får nog hela hemsidan gå samma öde till mötes. I dag känns det så. Ute är det kallt och otrevligt och jag fryser hela tiden, händerna och näsan känns som isklumpar. I ateljén är det enda som trivs min pelargon och julkaktusen. Inte jag inte, jag bara fryser. Vi får se vad jag hittar på.
Snart börjar arbetet i ateljén igen, efter att trädgården är färdigställd för vintern. Lite frö skall i jorden och någon lök också, växter som blommat färdigt ska klippas ner. Det har varit en sisådär sommar - men en sommar i alla fall. Nu nalkas det som jag inte tycker om, köld och halka. Men också mera tid för eftertanke och begrundan.
Jag har börjat en kurs i ryska - jag älskar språket och speciellt det ryska alfabetet, bokstäverna är så vackra. Det är egentligen inget nytt för mej, i mitten av 70-talet läste jag ryska två terminer. Men mycket är glömt. Till all lycka kommer jag ihåg mer och mer från den första kursen. Det är så sorgligt, men Strössel klarade det inte. Antibiotikan hjälpte inte, varet som läckt ut i bukhålan blev för mycket. Hon fick somna in medan jag smekte henne. Fastän jag har flera katter så är det ändå lika stor sorg varje gång jag mister en av dem.  Idag har jag varit till veterinären med lilla Strössel. Hon har varit lite underlig några dagar - har morrat åt de andra katterna, druckit mycket och verkat trött. Som rutinåtgärd i sådana fall så brukar jag avmaska och sedan avvakta. Men i torsdags märkte jag att hon hade en flytning från underlivet. Jag beställde veterinärtid med detsamma.
Stackars lilla Strössel hade livmoderinflammation. Livmodern var full av var och hade läckt lite i bukhålan. En allvarlig situation. Nu är hon opererad, får antibiotika och smärtmedicin. Jag får bara hoppas att hon klarar sej. Nu när jag är i gång med målandet börjar idéerna komma. Jag håller ännu på med paddlarna men följande bild tar redan form i min fantasi. SLUMP. Det blir först en så kallad pilotbild, alltså en mindre bild där jag prövar idé och utförande. Sedan bestämmer jag utgående från piloten tillvägagångssätt, storlek och material. Jag provar kanske akrylfärger, det är länge sen sist - faktiskt var det i konstskolan akrylen senast kom till användning. Så det är säkert tjugo år sedan. Tiden går fort när man har roligt.  Dethär är också en sorts SLUMP. Fotot taget vid Lions Club's skrotinsamling. Den ursprungliga bilden är sedan lite bearbetad med GIMP. Alltså en GIMP-SLUMP.
|
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth