Djupt liggande grå ögon.

Jag spinner vidare på kärleksnovell-tråden. En av favoriterna bland de romantiska författarna var den tyska Hedwig Courts-Mahler. (Jag hoppas att stavningen är korrekt, det är så länge sedan). Hon hittades i bokform på stadens bibliotek, fint inbunden i mörkröda band, ett tiotal kanske. Storasyster och jag slukade dessa super-romantiska böcker. Lillasyster Tina var lite mer praktiskt lagd och svävade inte så uppe i det blå som Heidi och jag gjorde. Alltnog, romanerna följde alltid samma mönster. Där var en flicka av fin börd men oftast fattig. Hon träffade en levnadsglad, blond och blåögd lustigkurre, som i något skede bedrog henne - förstås. I alla fall hade han ofta en god vän, alternativt bror, som var en riktig dysterkvist i jämförelse. Denhär bistre herremannen var alltid mörkhårig, hade djupt liggande grå ögon och hette med förkärlek Lothar. Denne Lothar var trots sitt bistra yttre en ömsint själ, som tog hand om den stackars bedragna flickan.
Hon förstod ju inte att Lothar var kär i henne - han var ju alltid så bister.
Till slut gick det ju upp ett ljus för henne - i skymningen, i trädgården, när han med varsamma fingrar lösgör en nattfjäril som fastnat i hennes lockar (denhär scenen förekom i varenda en av Hedwigs romaner!) Se'n kysser han henne med "dröjande ömhet" (också i varenda roman) och så inser fjollan förstås att det är Lothar hon är kär i och inte i dendär blonda vindböjteln.
Dethär är alltså handlingen i alla de Hedwig Courts-Mahler som jag läst - med några få variationer. Man kan fråga sej hur någon vill läsa så'n smörja... men det är huvudsaken att man läser och läser mycket! Vi läste ju också kvalitetslitteratur, vi var riktiga bokslukare. Dehär kioskromanerna varvades med J.D. Sahlinger, Leon Uris, John Steinbeck och mycket mycket mer. Vi lärde oss att skilja agnarna från vetet så att säja.
Nu för tiden läser jag deckare för att koppla av. Men de får inte vara för blodiga! Jag vill inte läsa dedär Milleniumböckerna till exempel - de innehåller för mycket våld mot kvinnor (tror jag i alla fall, rätta mej om jag har fel). Däremellan blir det "tyngre" saker.
Just nu är det "Jag, Carl Larsson" som läses. Den är inte alltför tung - visserligen tegelstenstjock - men mycket underhållande.