Utsikt genom ett litet fönster.

Vädret fortfarande trist. Men snön försvinner med fart. På bilden syns mina parfymflaskor, jag samlar så smått på dem, de är ofta mycket dekorativa. Där syns t.ex  två Dalissime-flaskor. Som barn var jag mycket förtjust i Salvador Dali, klockorna som hängde mjuka, den brinnande giraffen  och andra fantastiska bilder. Vi tre systrar fick varsitt "Lexikon över modern konst" av Torsten Korsström, som mamma var god vän med. I dehär böckerna fanns små färgbilder av kända konstverk och korta texter över konstnärerna. Vi tittade ofta i dem och valde ut våra favoriter. Jag minns en målning av Miró som vi tyckte om. De franska impressionisterna var också populära. Piet Mondrian kommer jag ihåg, och jag har sedan dess kunnat bekanta mej med hans verk "på riktigt", nämligen i Sara Hildén-museet i Tammerfors, på en resa med konstskolan. Mycket givande. Där fanns också hans tidigare verk utställda och man kunde uppleva hur han kommit fram till sina kännspaka målningar med klart avgränsade färgfält. Jag tyckte mycket om hans tidiga målningar med träd. Det är egentligen synd att man i konstundervisningen mestadels får bekanta sej med kända konstnärers sena alster, utan att få se hur de kommit fram till de avskalade minimalistiska bilder som presenteras som typiska för dem. Man får lätt den uppfattningen att de har gått en spikrak väg för att komma fram till målet. Så är det ju inte. Min egen erfarenhet är ett ständigt sökande.