Jaha så är då katthagen färdig och i flitigt bruk. Den blev inte så stor som det var tänkt från början - vi hade bråttom och det fanns annat som skulle åtgärdas nu i sommar. Men den är cirka nio kvadratmeter och höjden är två och en halv meter. Klätterträd och hängbro och hyllor finns, en liten gran i kruka som ska grävas ner till vintern så att den inte fryser, den ger redan nu fin skugga när solen gassar på. En liten "stuga" för katter som vill gömma sej och förstås en stol för mej att sitta på när jag gör katterna sällskap, det brukar bli två-tre gånger dagligen i mån av möjlighet. Jag har blivit lat med fotograferandet men jag lovar bot och bättring, i nästa inlägg ska det bli bilder.
Nästa sommar ska vi nog bygga till, det finns ju färdiga väggelement så det ska väl inte vara något problem. Problem hade vi nog med bygget, katthagen är ju byggd invid huset och eftersom det är ett gammalt litet hus så var ju väggarna inte raka - vi måste alltså fixa litet och tänka om. Jag hade planerat att helt enkelt bygga utgående från husets väggar men vi blev tvungna att bygga en väggställning som var någorlunda rak och förankra den i husväggen, det ser lite lustigt ut men huvudsaken att det fungerar. En del av katthagen har fått ett plasttak för att katterna ska kunna vistas ute när det regnar. Något helt annat: jag hittade en amerikansk konstnär vid namn Duffy Sheridan på nätet. Han målar fotorealistikt, mest porträtt men också landskap. Han har en videoblogg där han steg för steg visar hur han målar ett självporträtt, mycket intressant. Han är en självlärd målare och han har målat i över 40 år och har, som han själv säjer, haft "någon framgång" med sitt konstnärsskap. Men han önskar att han fått gå i konstskola, då skulle han ha kunnat "undgå att göra så många misstag", han har "förstört många bilder" på grund av okunskap om tekniken. Han målar i olja, skiktmåleri, med små penslar. Jag kände igen mitt eget sätt att måla porträtt, och det gjorde riktigt gott för mitt ramponerade självförtroende vad gäller oljemåleriet. Kanske börjar jag måla igen... med oljefärger och på duk och riktigt påtigt och noggrant. Varför inte, då det nu är mitt sätt att måla?
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|