Mamma Tekla.

Idag är ju allhelgona, och då brukar jag gå till gravgården och tända ljus på släktens gravar. Mamma Tekla och pappa Mauritz, lillabror Antte, moster Elvi och hennes Oskar. Morbror Väinö som var polis här i Nykarleby. Mormor Anna och morfar Santeri. Farmor Maria och farfar Anders. Och så tände jag ett ljus bredvid en stor björk. Där visade mamma en gång för länge sedan det ställe där Santeris mamma och pappa är begravda. Där finns varken sten eller kors - de dog 1917 och 1919, och i fattigdomen fanns inte pengar till annat än träkors, som säkert förstördes av väder och vind.
Mamma Tekla på bilden som är tagen i hamnvaktstugan vid Andra sjön. Familjen var många somrar anställda av staden som hamnvakter, för en närmast symbolisk summa på 50 mark. Men vi bodde gratis i stugan och fick tillbringa somrarna vid sjön. Det var underbara somrar, vi stannade där ännu hela september månad. Cyklade till skolan på skraltiga cyklar. Det var roligast när alla sommargäster flyttat bort, man fick ha stranden för sej själv. Speciellt roligt var det när höststormarna härjade, jag har alltid tyckt om när det blåser hårt. Båtarna som var ankrade började dragga och vi fick rädda dem från att slås sönder mot strandstenarna. Då fanns det inga vågbrytare och inga båtbryggor, båtarna låg ute på redden.
Nu är hamnvaktstugan i privat ägo, sedan många år. Den har blivit upprustad och ser fin ut, men där är sällan någon nuförtiden. Bortkastad möda.