Som tonåring slukade jag kärleksnoveller. De följde ju alla samma mönster, var väldigt förutsägbara i sitt händelseförlopp - men de som jag tyckte bäst om var de med bra illustrationer. I Allers var det ofta Ib Thaning, hans illustrationer var alldeles underbara. Så fanns det en amerikansk konstnär, Coby Whitmore - helt fantastiska bilder! Jag googlade nyss på de här två för att friska upp minnet, och hittade många fina bilder som jag också kommer ihåg, så bra är de att de fastnar i hjärnans skrymslen. Jag köper också idag Allers, inte för novellerna (deras illustratörer är urusla!) utan för korsorden. Jag gitter inte ens läsa novellerna - de är troligen lika dåliga som bilderna. Det fanns också en svensk illustratör som jag minns med värme - hon kallade sej helt enkelt Jane tror jag - jag måste googla och se om jag hittar henne. Hon hade en förenklad och avskalad stil som jag gillade. Nu när jag har lite kris i mitt eget målande - jag vill helt enkelt inte ta i penslarna - så har jag återgått till det som jag kallar "marginaltecknande". Jag tecknar lite varstans - på gamla kuvert, baksidan av reklamlappar - you name it! Och då blir det ofta något som påminner om novellillustrationer, ett kvinnoansikte som tycks fundera över någon situation... Sedan brukar jag tänka ut en undertext till bilden, en text som kunde vara tagen ur en novell. Då kan det se ut så här: Denhär är tecknad på ett kuvert från banken, det lilla Upcode-märket ser ut som ett litet ansiktssmycke. Jag har märkt att de kvinnor jag tecknar inte längre är purunga - det beror väl på att jag själv vill kunna identifiera mej med dem. Det tycks vara ett allvarligt problem som hon kämpar med... Kvinnan ovan tycks inte ta så allvarligt på saken. Hon tvekar men kommer troligen att tacka ja till vad det nu är, hon gillar utmaningar. Hon verkar ha nånting på gång med sin chef... det är nog inte att rekommendera, åtminstone inte i novellsammanhang. Han brukar nämligen för det mesta vara gift...
Ibland tänker jag på att jag borde skriva noveller till dehär bilderna - det skulle nog bli skruvade grejer misstänker jag. Jag minns att min storasyster och jag en gång beslöt oss för att skriva en riktigt saftig kärleksnovell. Den började bra med en stilig främling och en vacker flicka (förstås) men spårade ur när han skulle bära upp henne till sovrummet - då lyfte han upp både soffan och flickan - och sedan var det ingen hejd på oss.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|