Mormor virkar.

En lååång paus igen i mitt skrivande, jag har inte haft något att skriva om helt enkelt. Jag har nog varit aktiv, både i ateljén och utanför densamma. Porträttet framskrider sakta men säkert. I jobbet har jag för tillfället avslutat tecknandet på pauserna, jag vill ha lite variation i det konstnärliga utövandet, så nu virkar jag istället! Jaha tänker kanske vän av ordning, är det inte sådant som mormödrar gör? En så kallad konstnär borde inte virka!
Jag såg en gång på Kiasma alldeles underbara saker, stora vackra pärlbroderier, bl. a. i svart, helt fantastiskt. En manlig konstnär, om jag minns rätt en spansk sådan. Så varför skulle jag inte virka?
Kanske för att jag är en kvinnlig konstnär, och faktiskt också mormor?
Nu är det ju inte mormorsrutor det handlar om, utan fyrkanter och rektanglar i släta stolpar utan krusiduller, materialet är remsor av vitt tyg, alltså helt enkelt matt-trasor. Eftersom jag använder sådant som jag hittar på arbetsplatsen så är det poler-trasor som det finns i mängd och massor. Virknålen är också speciell, den har jag vridit till av en sorts metallskena som jag hittade. Den fungerar.
Vad det ska blir av härligheten - ja det får framtiden utvisa. Jag har ju gjort mycket sådant - saker som jag sedan sammanställt och som blivit en fungerande helhet. Eller som fått bli liggande i brist på fortsatta ideér.