Det är så härligt därute, alldeles klart och kallt, men i solen känns det riktigt skönt. Jag var på en tvåtimmars promenad igår, med kameran såklart. Jag traskade runt på ställen som är en sorts barndomsminnen, Kärleksstenen och den lilla skogen bakom. Kärleksstenen är en jättebumling, ett flyttblock från istiden. Namnet har den fått för att den förr var ett omtyckt utflyktsmål för ungdomar, den är ju lite utanför så där fick man vara ifred... Det finns initialer och sådant inristade men jag kunde inte hitta dem. Den är så vacker, tycker jag. I den lilla skogen bakom Kärleksstenen finns många spännande ställen att leka på. Den är genomkorsad av stigar, där finns konstiga gropar lite varstans. I en av de större groparna finns lämningar efter en koja. Den är igenrasad nu, men har en gång varit övertäckt och mycket svår att upptäcka. Tyvärr var snön så djup ännu, det gick inte att fotografera kojan. Den lilla vägen som går genom skogen är mycket gammal. Ursprungligen trafikerades den enbart av hästdragna fordon. Numera används den som promenadstig, ridklubbens ekipage syns där och vintertid är det snöskotrarnas favoritled. När man kommer ut ur skogen så ser man en övergiven pälsfarm. Få se om där kommer att finnas minkar eller rävar i burarna igen nu när pälsauktionerna ger så bra skinnpriser. Och så - suck suck - går man förbi skrotupplaget, som konstigt nog befinner sej mitt i ett så vackert område. Hit förs bl.a. gammalt burmaterial från pälsfarmerna. Det har ju kommit nya direktiv om burstorlek och -inredning, så farmarna har förnyat sina burar. Mera skrot. Bilderna är för övrigt behandlade i GIMP, ett bildbehandlingsprogram från Linux. Det är roligt och intressant att fippla med de olika möjligheter som det erbjuder, och det är dessutom ett gratisprogram! Så närmar jag mej slutet på min promenad, går förbi Guidos verkstad. Såhär har den sett ut väldigt länge. I min barndom var här ännu verksamhet. Det är en fin byggnad tycker jag. Man har nyligen skottat bort snön framför verkstaden, illavarslande enligt min mening. Ska den måhända rivas? Stigen genom skogen som ligger mellan Källbacken och Frillan. Den imposanta stengärdsgården inhägnar Roosas hagen, där Häst-Åke har sina två finnhästar. Längs denhär stigen för han sina hästar till hagen, den är därför väl upptrampad.
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Augusti 2019
Categories
Alla
|