|
De lata dagarna fortsätter ännu en vecka. Jag njuter i fulla drag. Efter en oförklarlig paus på flera år har jag börjat simma igen. Naturligtvis vid min älskade barndomsstrand, Andra Sjön. Vattnet där är fortfarande liksom gyllene, när solen lyser. När jag ligger orörlig på rygg i vattnet, och bara andas lugnt, bär det mej, vaggar mej. Vattnet är min vän.
6 Kommentarer
syster tina
9/8/2010 11:02:28 am
Oj va jag blir AVUNDSJUK! Tänk om jag fick sema vi andesjön tå jag vill!! Ja det har sina fördelar att bo i barndomens landskap. Men du har ju Bålsta ganska nära, och där finns ju åtminstone en liten bit av mitt hjärta kvar. Men, liksom Nyykaabi, så har nog Bålsta förändrats väldigt mycket. "Vår" strand vid Ullevifjärden finns kanske inte kvar?
syster tina
11/8/2010 03:41:33 am
Nej,den stranden hittar man knappt, allt är så förändrat i Bålsta. Det har blivit ett stort samhälle, alla vägar som tcktes så stora å breda liknar mest små tråd nuförtiden. Men det är ju inte för simmandes skull jag längtar till sjöön, det är bara närheten, jag skulle fara ner till sjöön varenda dag, om jag bara kunde!
Heidi
11/8/2010 08:36:10 am
Tänk, vi hann inte ner till sjön i sommar när vi var till Nykarleby- det var planerat men blev inte av. Nå jag kanske får åka till Andersjöön i höst i stället, ska ju inte simma, bara titta! Lämna ett svar. |
Anna Lisa
-berättar om konstnärens berg- och dalbana, om det mödosamma slitet i ateljen, om massor av ideér som väntar på att förverkligas, och glädjen när något äntligen lyckas. Archives
Februari 2018
Categories
Alla
|
RSS-flöde
All images © Anna Lisa Blöth
