Arga gubbens hus.

Jag har alltid tyckt om att röra mej på platser, som en gång bebotts och brukats av människor. Det vilar en frid och ett vemod över dem.
Ibland är det lätt och problemfritt att besöka sådana ställen. Men när jag skulle fotografera ett hus som jag länge gått och funderat på, så blev jag hindrad av en upprörd man, som senare visade sej vara en av ägarna till huset. Därför kallar jag det "Arga gubbens hus".

Här ser man farstun och ingången. Trappstenen är övervuxen med mossa.

Grovt tillyxad dubbeldörr.

Lite försiktigt fotograferade jag fönstret på avstånd.

Sedan tryckte jag kameran mot fönstret och fick denna fina interiörbild.

När jag tog denhär bilden av verandan på framsidan av huset kom den arga gubben knatande och stoppade vidare utforskande.

"Erkki's place"

Ja, så kallar jag nästa "glömda plats". Stadens siste häst-forkarl, Erkki, arrenderade sina hötäkter lite utanför, på andra sidan älven. Där hade han sina lador och de redskap som behövdes till höbärgningen. Dit körde han också den dynga som hästen Nappi producerade. Efter Erkkis död för några år sedan ligger redskapen kvar där de lämnades. Ängarna brukas av en ny arrendator.

Erkkis lador på ängarna, som vid den här tidpunkten ännu hade gräsvall.

Inne i ladan närmast skogskanten fanns "långflakakärron".

Ljuset silar in genom den glesa väggen.

Långflakan med trähjul och höstörar.

Höräfsa nummer ett...

...och nummer två. Med de här redskapen vändes höet efter slåttern.

Harven användes vid åkerbruket.

Kärrhjul och medar. Medarna kallades oftast "stöttingar" och användes för att dra ut timmer ur skogen.

Ännu en stötting, fullastad med tegelsten. Möjligen använt för att "styrketräna" hästen. Erkki startade ibland i travlopp med sina hästar.

Det är några år sedan dehär bilderna togs. När snön har smält kommer jag att besöka Erkkis ställe en gång till. Få se om något finns kvar.

Ladan med den runda dörren.

I Forsby, en bit utanför staden, finns det en stor lada mitt på ett åkerstycke. Den är lite speciell - den är större än vanliga lador, och har en fin rundad dörr. Jag har inte kunnat undersöka den närmare, snön ligger ännu djup. Det får vänta till våren.

Guidos verkstad.

I min barndom var verksamheten i full gång i verkstaden, men den har stått övergiven i många tiotals år. Därinne ska finnas mängder av gamla verktyg och maskiner. Tyvärr (för en nyfiken fotograf, men till all lycka med tanke på vandalism) är den låst med ett stadigt abloylås. Och fönstren är så smutsiga att man inte kan urskilja något därinne. Men utsidan är vacker och imponerande.

Den har vackra proportioner. Snön har nyligen skottats bort framför verkstaden. Jag undrar just varför...

Nu vet jag varför - Guidos verkstad har en ny ägare som tydligen håller på att renovera huset, till all lycka!

Damen med hunden.

Följande bilder är tagna i ett hus som har stått tomt väldigt länge. Huset finns strax utanför staden. Till för några år sedan var det låst och tillbommat, men när jag senast hade vägarna förbi så såg jag att dörren var uppbruten. Det är ganska kaotiskt därinne, tyvärr, någon eller några har väl festat och flyttat om möbler, kastat runt kläder och så vidare.

Bilderna har bearbetats lite för att öka tydligheten - det var lite mörkt därinne när jag fotade.

Jag kunde inte gå in i köket utan fotograferade från dörröppningen - golvet har rasat ner.

Skorstenen har fallit in i köket, det var väl det som orsakade golvraset. Spisen hänger sned.

Här är det som kan kallas vardagsrummet - man ser att det har blivit ommöblerat och stökat till.

Till slut en bild från sovrummet.